Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strålar, af hvilka de t första hela, tle öfriga i
spetsen delade. Dukfenorna, som ligga något
framom bröstfenorna, äro i spetsen afrundade
och hafva G hela och ledade slrålar. Analfenan,
som slutar under slutet af ryggfenan, har lika
form med deu och lika beskaffade strålar.
Dessas antal uppgår lill ifl, då de 2 förslå och
sista, som sitla hvarandra nära, räknas särskildt.
Stjertfenan, nästan tvär, har Ii i spetsen delade
strålar och 3 hela på hvarje sida om dessa.
Färgen är mycket föränderlig; på den
kolorerade sidan vanligen grå eller gulgrå, och
oftast tecknad med runda, pomeransgula,
urblekta fläckar, hvilka äfven finnas på fenorna.
Ofta saknas likväl dessa. Fenorna hafva
kroppens färg, ehuru något ljusare. Undersidan är
hvit, oftast brunfläckig utåt sidolinien; då denna
sida är till hälften brun finnes alltid den bruna
largen mot stjerten. Någon gång, ehuru högst
sällan, är den undre sidan liell och hållet brun.
Iris messingsgul; pupillen blå.
Af de inre delarne finnes lefvern vara hel,
allång, liggande på venstra sidan. Mjelten på
ena sidan rund, på den andra flat, mörkröd,
liggande vid ventrikelu, tätt invid den stora
runda gallblåsan. Tarmen omkring Ii gång sä
lång, som fiskens hela längd, liggande i slyngor,
utan några ordentliga böjningar, nästan
jemn-Ijock, utan betydlig utvidgning. Den har tvenne
mycket korta blindtarmar vid magrauunen.
Hjer-tat långt, fyrkantigt. Hanens mjölksäckar dubbla,
hjertformiga, ligga längst ned i bukkaviteten.
Ilonans rommsäckar likaledes dubbla; men
mycket spetsiga, endast ilen öfre breda andan
ligger i bukhålan, de långa spetsarne hafva egna
kaviteter, en på hvardera sidan om analfeuans
rot och sträcker sig denna dubbla kavitet till nära
slutet af analfenan. Rommkornen äro ganska fina.
Skrubbskäddan är den allmännaste i slägtet
så väl i Nordsjön som i Östersjön. På sednare
stället är hon ännu allmän i Stockholms
skärgård och vid Åland. Ilon linnes äfven i
Me-delbafvet; uppehåller sig företrädesvis på
sandig, lös och gräsig botten. Hela sommaren
uppehåller hon sig på mindre djupt vatten,
söker endast under vintern djupare, och träffas
då högst sällan vid stränderna. I mellersta
delen af Kattegat har jag funnit lektiden inträffa
i slutet af Mars. I Östersjön leker hon i Maj.
I Tjörns skärgård kallas hon Skrubba,
Skrubb-skädda, Ruska, Russeskädda o s. v. Som
födoämne räknas hon till de mindre eftersökta; men
värderas likväl högre än Sandskäddan. Hon lefver
hufvudsakligen af smärre mollusker och
crusta-ccer. Från sina samslligtingar skiljer hon sig
deruti, att hon väl trifves i mindre salt vatten,
såsoin i mellersta delen af Östersjön; men då
man sagt att hon äfven lefver i rent af sött
vatten, så måste detta vara öfverdrifvet.
Åtminstone går hon hos oss aldrig in uti
flod-mynningarne eller i sjöarna, och träffas knappt
någonsin i de inre vikarne af skärgårdarna, der
sött vatten utfaller.
C. U. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
