Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hajslägtet, Squalus Linn.
Hajarne liöra lill broskfiskarne och igenkännas
genom sin långsträckta, vanligen Iriuda kropp, med
5 (sällan 6 a 7) gälöppningar pä hvardera
sidan, framom eller öfver de stora bröstfenorna.
Munöppningen är tvärslående under
nosspet-sen, med fullt ulbildad, ehuru broskartad
underkäk. Tänder finnas endast i båda käkkanlerne,
men der silla de i flera rader, så,att alla raderna äro
fullkomligl lika lill tändernas antal,form,lägem.m.
Alla tänderna äro rörliga, så alt de kunna inböjas,
och hos de llcste ar ler ne ligga do inre tandraderna
ständigt inåt böjda, med spetsen dold under en
hudfåll. llos Hajarne liksom hos Rockorne saknas
gäl-locket, och motsvaras blolt af en outbildad
gälbåge, framom de öfrige, hvårföre de kunna
någor-lunda"liknas vid fiskar, på hvilka gäl-locket vore
afklipt, då gälbågarne, som hos de Uesle fiskar äro 4,
skulle synas ulåt, oeh skillnaderna mellan och
ulom dessa skulle motsvara Hajarnes 5
gälöppningar. Men på Hajarne bildar huden på gälbågens
bakre kant mellan gälfransarne elt stort veck, som
öfvcrtäcker följande gälbåge och döljer dess
gäl-fransar. Detla vcck har äfven antagit samuia
fasthet och utseende som den ölriga
kroppshu-den, och derifrån härleder det sig, alt många
författare beskrifvitgälbågarne såsom fastvuxne vid
yttre huden. Hos de fleste Hajarler, hvaribland
alla våra, finnes på hvardera sidan bakom
ögonen ett hål, som öppnar sig inåt svalget,
mellan-käkarneoch den främsta gälbågen, hvilkcn saknar
fransar. Det har fått namn af spruthålj och
tjenar äfven till genomgång för vattnet, men
liknar aldeles icke Hvalarnes spruthål, hvilka äro
verkliga näsöppningar.
Ryggraden består af korla, vanligen
brosk-artade vertebrer, som ligga liksom brickor efter
hvarandra, och sakna dc hos andra fiskar
vanliga coniska fördjupningarne i de motsalta
ytorna. Refben finnas ej. Ryggraden fortsältes ända
ut i spetsen af stjertfenans öfre lob, hvilken
således ej fullt motsvarar andra fiskars sljertfena,
ehuru den är böjd uppåt, och lill yttre
utseendet liknar en fena. Från hvarje verleber uti
denna sista del af ryggraden utgår en broskstråle
nedåt, för alt stödja den tunna, breda, undre
kanten som är en verklig fena, och som
vanligen har 2 breda flikar, liemligen en liten under
spetsen, och en stor under roten. Hela denna
del, som efter likheten kallas sljertfena,
begränsas, hos de lleste Ilaj-arter, kort framom roten
af 2:ne djupa, tvärgående gropar, (stjertgropar
fossai caudales) en ofvan och en underlilL >
Alla fenorna äro beklädda af en hud, som
har aldeles lika utseende och fasthet som den öfriga
kropps huden, hvarlbre de ej kunna nedfällas, och
de broskarlade fenstrålarne ej synas utåt. Hos
andra fiskar sitta bukfenorna långt liamom anus,
men på Hajarne äro de belägna tält invid
sidorna af den stora öppningen, som af dem
omfattas. Fjällen äro ganska små, benhårda,
tält-sittande, landade eller spetsiga.
Hannarne igenkännas af ett stort cylindriskt
bihang i inre kanten af hvardera bukfenan. På
livad sätt delta bidrager vid parningen lärer
ännu återstå alt utreda, men det ulgör elt
be-stämdt könmärke, som äfven är tydligt bos
foster, och hvaraf intet spår finnes hos honorna.
Numera äro omkring 100 arter Hajarter
bekanta, hvilka blifvit fördelade i nära 40 genera;
men då Skandinaviens Fauna endast räknar 8
säkert hithörande arter, samt 2 som ännu ej
med visshet kunna liiiföras, hvilka, alla tio,
skulle komma alt ingå i lika många af de nyare
slägtena, föredraga vi att bibehålla dem alla
under det gemensamma Linnciska namnet Squalus
och lemna blolt följande öfversigt af den nyaste
fördelningen °), med uppräkning af de arter, som
blifvit anförda såsom funne i våra liaf.
**) Efter Muller öc Ilenle Syst. Beschr. der Plagiostoinen; folio, Berlin 1839.
Skandinaviens Fiskar, Haft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
