Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen, liafva tvenne öppningar, den främre liten
ocli rund, den bakre månformig ocli större, kan
tillslutas med cn Inulllik. Gällocken äro släta
med jemna kanter; gälbägarna 4, bafva på inre
sidan tvenne rader kammtänder, af hvilka depå
undre raden bafva sågtänder; den främre raden
på främre bågen har kammtäuderna betydligt
långa. Gälhinnan har 3 strålar och är, som
vanligt, fästad vid gälnäset. Svalgbenen hafva
hvardera 5 tänder i en rad; desse äro hoptryckte,
snedt afskurne, krokspelsade, med urhålkade
luggytor. Kroppen är betäekt med små, tunna
fjäll, hvilka hafva cn sned direktion, äro fint
stri-erade och spånlagde. Sidolinien, som är nästan
rak, åtminstone obetydligt sänkl och går efter
halfva kroppens höjd, utgöres af 69 (68—70)
fjäll; ofvan denna linie ligga 16 och under
densamma 8 fjällrader. Anus ligger vid
bukfenornas spetsar, eller under början af ryggfenan,
nästan på medlersta delen af kroppen, likvid
något närmare hufvudet.
Rrggfenan börjar nästan midt öfver
analöppningen på spetsen af ryggens vinkel, något
längre från nosens spets än stjertfenans bas; den
är mer än dubbelt så hög framtill som lång,
mycket snedt afskuren, med rak om icke något
rundad kant. Strålarnas antal 11; de 3 främsta
enkla, de öfriga i spetsen grenige, och den sisla
delad lill roten. Analfenan mycket läng,
framtill högst, har sedan en liten inskärning oeh
fortlöper derefter rak och stupande till slutet;
har 37 till 43 slrålar: de 3 främre enkla, af
hvilka den första är en knapt märklig tagg, de
öfriga delade i spelsen, utom den sista söm är
delad lill rolen. Bröslfenorna långa oeh spetsiga,
räcka i hvilande ställning med spetsarna till
eller något framom bukfenornas luste; hafva 17
slrålar; den främste odelad, längst och stark.
Bukfenorna räcka med spetsarna fullt lill
analöppningen och hafva 10 slrålar, af hvilka de 2
försla äro odelade. Stjertfenan mycket klufven,
nedre loben längst, och fenslrålarna 19.
Vid granskningen af de inre delarna,
befin-nes tarmkanalen enkel ulan egenllig magsäck,
endast ventrikeldelen mera utvidgad och
småningom öfvergående i tarmen, som har 2:ne
böjningar, af hvilka den andra går högst upp. Af
lefverns 3:nc lober är den högra längst och
stöf-velformig, den vänstra jembred, 3-hörnig med
afstympad spets, den medlersta tillspetsad. Den
öfre i:delen af simmblåsan är tillsnärjd och mindre
än den nedre, som är hornlikt böjd, vid
basen tvär och utvidgad.
Färgen, ehuru som vanligt föränderlig efter
ålder ocli årstid, liknar närmast den yngre Braxens.
Hufvudets sidor månglargade, skiftande af silfver
och messingsgult; ögouringen silfverhvit, har
öfver pupillen en gul anstrykning, der de fina
gröna punkter, hvarmed den är beströdd, förena
sig till en mörk Häck; pannan olivegrå, livilken
färg, ehuru något ljusare, intager ryggen och
nedstiger åt sidorna under det den mer och mer
ljusnar och slutligen, något ofvan sidolinien
öf-vergår i silfvergrålt, som under beständigt
afta-gande försvinner i bukens näslan hvita färg.
Rygg-, stjerl- och analfenor olivegrå, enfärgade,
den sistnämde med den yttre randen mörk;
buk- och bröslfenorna ljust gråa, de sistnämde
med en brunaklig anstrykning vid basen.
Flirans lcfnadssätt, om hvilket vi icke
kunnat erhålla tillräckliga upplysningar, synes
mycket närma sig lill Braxens. Hon finnes i flere
slörre insjöar såsom Mälaren och IIjelmaren, men
är icke särdeles allmän och synes tillhöra den
medlersta delen af Sverige. Dess geografiska
utbredning möter ännu svårighet att bestämma,
emedan hon af allmänheten och fiskare så ofta
förblandas med Björknan oeh den yngre Braxcn.
Yid hela södra kusten af Mälaren kallas bon
allmännast Farne eller Fana; men denna
först-nämde benämning tillägges äfven så viil
Björknan, som den yngre Braxen, hvarföre vi liellre
upptagit namnet F/ira. Dess lynne synes i
huf-vudsaken öfverensstämma med Braxens. Hon
lefver som denna af gräs, msekter och maskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
