Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckta, sä att hufvudets tjocklek svarar mot
bölden, tagen vid främre ögonranden. Munen
ar liten, loga uppstigande, utskjuter, då den
öppnas, i ett temligt långt rör; öfverkäken, hvars
rand mellankäksbenen upptaga, är något längre
än den undre; munviken når icke den lodräta
linie, som faller från främre ögonranden.
Ögonen, som äro relativt lill hufvudet mycket
större än på Braxen, liafva ögonringens
diameter betydligt längre än i, på somliga exemplar
lika med !, af hufvudets längd. Denna
ögonens slorlek är sä märklig, att man genast
derpå igenkänner Björknan, liggande tillsammans
med unga Braxnar. Läget af ögat är sådant,
alt nedre randen tangerar den linie, som
dragés från midten af stjertfenan till öfverkäkens
spets, och bakre randen af pupillen faller
ungefär på midten af hufvudets längd.
Näsborrarne, som ligga ögonen något närmare än
nosen, äro stora, med 2:ne öppningar hvardera,
af hvilka den runda, nederst liggande är störst.
Gällocken släta, i kanten afrundade och jemua,
beklädda med en tunn, genomskinlig hud.
Gäl-l^ågarne liafva framtill 2:ne rader små knölar,
den yttersta raden i främsta bågen, som
vanligt, störst. Gälhinnan har 3:ne strålar, och är
nedtill fästad vid sidoranden af gälnäset.
Svalg-benen liafva en eller tvenne rader tänder, af
hvilka den öfre alltid utgöres af 5 koniska,
nästan raka, med mindre tydliga krokspetsar; den
nedre varierar mycket, som vanligt inom
släg-tel; stundom består den af tvenne, någongång
al blott en, och ofla saknasden alldeles. Kroppen
är beläckt af stora, rälllade och spånlagda fjäll,
som bilda ordentliga rader; de liafva mycken
likhet med Mörtens, och äro tjockare och
tydligare rälllade än på Braxen. Delta, i samband
med deras lill kroppslängden relativa storlek,
är för Björknan särdeles utmärkande; så alt man,
en gang derpå uppmärksam, aldrig kan
misskänna den. Fjällens storlek bestämmes säkrast
af deras antal; långsefter sidolinien, som är
något nedsänkt, och ligger buken närmare än
ryg-Kull> räknar man i de flesta fall blott 46 st.
jäll (varierar emellan 45 och 48), och oj van-
om denna rad ligga blott 8 större rader och
en mindre, den sednare vid sjelfva roten af
ryggfenan, (på Braxen finnas åtminstone 12
rader); nedanom sidolinien räknas till
bukfenans rot 6 rader. Analöppningen motsvarar
ungefär slutet af ryggfenan, och är belägen
något framom sista tredjedelen af kroppens längd,
då denna bestämmes till roten af stjertfenan.
Ryggfenan sitter på bakre sluttningen af
den vinkel, soin ryggkanten bildar, så högt,
att främsta strålen intager ryggens högsta punkt;
den siller således något bakom bukfenornas fäste,
ocb motsvarar mellanrummet emellan dessa och
analöppningen; den är nära dubbelt så hög,
som lång, framtill spetsad, med snedt afskuren
rand, så att fenans höjd baklill är blott ! af
dess höjd framtill; den består af 11 strålar,
nemligen 3:ne enkla och 8 i spetsen delade,
den fbrsta enkla strålen är ganska kort och på
flera exemplar knappt märklig. Analfenan är
lång, i randen snedt af- och något inskuren,
har allmännast 25 strålar, men någongång blolt
24, af hvilka de 3:ne främsta äro enkla, den
första likväl rudimentär och ofta svår alt
upptäcka. Bröstfenorna små af vanlig form, med
15 strålar, den öfverste enkel. Bukfenorna små,
räcka ej med spetsarne till analöppningen,
bestå af 8 delade och en enkel stråle.
Stjertfe-nan mycket klufven, med nedre liörnet något
längre, har 19 strålar.
Björknans färg förändrar sig äfven något
efter ålder och årstid; om våren under
lekti-den, eller sådan figuren framställer den, är
grundfärgen silfverhvit, dragande mycket i gult;
mörkare uppåt, och småningom öfvergående i
ryggens mörkare, olivgrå färg; hufvudets sidor
vackert skiftande i många färger; ögonringen
svagt guldgul, besprängd med en mängd fina,
mörkgröna punkter, som i synnerhet ofvantill
samla sig i elt b red t, mörkt band. Rygg- och
analfenan enfärgade olivgrå; bröst- buk- och
analfenorna bleka med mer eller mindre
röd-letta strålar, och en rödaktig infattning vid
roten. På denna de nedre fenornas färg skiljer
man alltid lätt Björknan från yngre Braxnar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
