Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rijrt sitter på öfre skulderbenet 2:ne, vid roten
breda tagbar, som hafva dels spetsen dels öfre
kanten skråtiig (från dessa taggar börjar
sido-linien), samt en spetsigare straxt ofvan
bröstfe-nan. Såsom en utmärkande egenhet hos
denna art äro att anse de gropiga ansigtsbenen,
en karakter inan lätt öfverser då (isken
under-sökes lefvande eller nyss fångad, emedan den
tjocka spänstiga buden döljer groparne uti
benen; bar den legat död någon lid eller
varit nedlagd i sprit, visa de sig tydligast.
Näm-de k ropar (inner man på undre sidan af
underkäken, 3:ne på hvarje sida; längs efter nedre
randen af den benkedja, som undertill omsluter
ögongropen, till eLt antal af 4—5; samt slutligen
i drn liksom uppsvälda randen af förlocket,
hva-resl 2:ne sitta ofvanom den öfre taggen och cn
i hvarje af taggarnes mellanrum. Kroppen är
som vanligt på Simporna koniskt afsmalnande
mot sljerten, mindre sammantryckt på sidorna,
än på föregående arter. Sidolinien löper
lemme-ligeu rak, beslår af upphöjda, aflånga fjäll, som
uti ändarne äro urgröpta, och få deraf ell
ked-jelikt utseende; den saknar all beväpning, ocli
upphör vanligtvis ell stycke framom sljertfenans
rot. Öfver sidolinien ser man tvenne
oregelbundna rader af glesl sittande, runda, något
upphöjda, skrålliga fjäll, som fortlöpa med ett och
annal afbrott, än på ena raden än på den andra,
till stjertfenan. Betraktar nian dessa fjäll
under loupe, visa de cn porös yta, från bvars
något upphöjda medelpunkt små knotlriga
benlameller strålformigt utlöpa. Dylika fjäll,
ehuru mindre, finnas äfven ulan ordning strödda
under sidolinien; de börja midt öfver analfenaus
början och försvinna oftast vid dess slut.
Gäl-hinnans strålar variera hos denna art lill
anla-let; det vanligaste är likväl 6, men bos
somliga linnas 5, hos andra 7 strålar. Ryggfenoma
äro åtskilda, af vanlig form; den främre har
vanligtvis 8 strålar, men detta antal varierar hos
andra emellan 7 och 11, alla äro enkla, ej
ledade, någol slickande, ehuru böjligare och
vekare än på föregående arter; den bakre har
oftast 14 strålar, någon gång i3 eller i5 ä iG,
alla äro mycket slräfva och skarpa på ömse
sidor, ledade, men ej i spetsen greniga.
Analfe-nan har i5 glatta, enkla, ledade strålar,
anla-let varierar dock emellan det uppgifna och 1 1.
Bröstfenorna hafva iG ä 17 strålar, den 4;de
och 5:le äro längst, de följande aftaga gradvis,
så atl den sista blir helt kort, blott ungefär \ af
första eller öfversla strålens längd; alla äro ledade,
och i spetsen enkla, till en del slräfva och
skarpa på båda sidor, likvid olika hos olika kön:
bos honan är således på inre sidan endast
första strålen sträf, alla de öliiga glalla; p k yttre
sidan är blott den första strålen sträf utåt hela
sin längd, den 2:dra från midten till spetsen,
de följande Lill och med 5:te oeh G:te strålarne
endast i spetsarne och gradvis aflagande, alla
de ölriga glalla: hos hannen deremot äro på
yttre sidan de 8 öfre strålarne slräfva efter hela
deras längd, och de följande befinnas äfven
väpnade, så snart man borllagcr den Ijocka hud,
som omgifver dem; på inre sidan äro äfven
samma 8 strålar i spetsarne slräfva; denna
sträf-het utsträcker sig ända lill midten på a:dra och
3:dje strålen, och minskas gradvis på de andra.
Buklenorna beslå af 4 slrålar; den första en
hård taggstråle, som är proportionsvis längre än
på de föregående arterna, men lika nära
förenad med den 2:dra, som hos dem; de 3:ne
följande veka och ledade, men enkla i spetsarne;
den innersta strålen är hos hannen betydligt
längre än den medlersta, hos honan ungefär af
samma längd. Stjertfenan är mera tvär än på
de öfrige arter i detta slägle, har 11 strålar,
af dem de 8 medlersta i spetsen 2-klufna; hos
hannen äro alla de enkla strålarne slräfva,
efter hela sin längd, de klufna blott från det
släl-le der de dela sig och till spetsen; hos honan
är endast den öfversla strålen sträf; då
stjert-fenan något hopfälles, äro de yttersta strålarne
längst.
Könskillnaden, med afseendc på yttre
kroppsformen, finna vi icke vara anmärkt af någon af
våra föregångare, ehuru den samma är mycket
i ögon fallande: Hannen har en valsformigare
kropp; analöppningen framom halfva kropps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
