Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Albert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE.
I lelige Andes eldtunga sväfva öfver dessa pä en gäng färaktiga,
småleende och egenkära typer är ett elakt men lyckadt skämt
af konstnären.
Engström sätter sig in i böndernas intimaste uppfattning.
»Min själ tuggar redan snus», säger han själf. De trilska och
knipsluga bondgubbarna vandra utefter landsvägarna, de
tvärsäkra bondgummorna sitta sä själfmedvetna i den hvitmenade
landskyrkan, där prästen dundrar från den förgyllda
barockpredikstolen och bondjäntorna fnittra med hvarandra, släta och
runda som hvetebullar i de innehållslösa ansiktena. I sitt
bedömande af böndernas politiska insats är han ofta orättvis, väl
främst beroende på att han liksom de flesta konstnärer till sin
politiska läggning är dels anarkistisk frihetsvän, dels anhängare
af någon sorts genialt själfhärskaredöme. Hans riksdagsgubbar
äro minst af allt partipolitiska. De suveränt formade,
urkost-liga hexametrar, i hvilka han gisslar åt höger och åt vänster,
äro ofta lika roliga, ibland ännu roligare än teckningarna. Han
dröjer envist vid det faktum, att menig allmoge intager i svenska
riksförsamlingen en förvånande stor plats och att ängslan för
att, såsom i England, Frankrike och Amerika, välja bildade
representanter, beklagligtvis anser mången med tecknaren, är
typisk svensk.
Pä den politiska ståndpunkten ger han sig sällan in. Än
gycklar han endast, än gör han sin vers till ett litet
kulturhistoriskt och folkpsykologiskt mästerverk. Ibland börjar han
helt fryntligt:
»Johansson, godaken på dek, hur mås det i Vadsbro?»
Ibland blir han verkligen förargad:
Är han rasande karl? Har han läst något mer än katkesen?
Vet han hvad detta är för slags vers, vet han skäms eller vet han
hvad som menas med litteratur? Säg ut hvad han vet nu.
Ty fortsätter Engström:
Sällan ilsknar jag till så vildt, som då allmogen ej vet
hålla sig kvar på svenskmannased vid torfvan och idogt
gödsla och plöja och så, ej split men ärter och klöfver.
I dessa riksdagsmannakarakteristiker är han ovettig och när-
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
