Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan - L'Assiette au Beurre - Auguste Roubille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTMARTRESK.OLAN.
är dels mindre än sin tyska kollega, dels ägnar den hvarje
nummer åt en sak och låter då nästan alltid en konstnär
illustrera hela numret. Bland dessa hundratals nummer är det
mesta medelmåttigt eller underhaltigt, men ett par dussin äro
i stället af första rang. Det är svårt att tala om en sådan
tidnings tendens. Man beröres ofta obehagligt af en sorts
revolutionär opposition quand mëme, ett blindt partitagande mot
domare, mot militär, mot polis, och man har på samma gång
en känsla af att allt detta är en pose, en stelnad attityd.
Ibland förvänas man öfver den råhet och vidrighet, som verkliga
konstnärer, en Willette, en Abel Faivre, tillåta sig visa i
tidningen. Den senares nummer Les Médecins gör ett beklämmande
rätt intryck, det är ett gyckel med det osmakliga, ett rotande
i grymhet, som verkar rent motbjudande, och det vittnar föga
godt om den andliga sundheten, att just dessa
operationsteckningar i massor såldes på vykort. Af förutnämnda tecknare ha
Hermann Paul, Léandre, Caran d’Ache, Chéret, Heidbrinck och
Steinlen bidragit. Den senare har i åtskilliga af indignation
flammande teckningar angripit samhällets orättvisor.
Konstnärligt när han kanske högst i det vackra nummer han med
Roubille ritat öfver hästens lidanden. Hästens hunger och törst,
hans plågor under ofta omotiverade piskrapp, de brutala
ingrepp människan gjort på hans frihet, droskkusken, som slår
honom på nosen med piskskaftet, för att han själf kört för fort,
arbetshästen sprängd af för tungt lass, kapplöpningshästen
brytande benet, grufhästen dömd till evigt mörker, allt blir till en
hemsk symbol af förtrycket.
Auguste Roubille föddes 1872 i Paris och började 1897 sin
konstnärsbana i Le Courrier Frangais. Bland de yngre är han
den främste, oupphunnen i liniens elegans och säkerhet. Från
sin stora ateljé på Montmartres högsta spets skådar han ut
öfver världsstaden. Han tyckes vara oviss om hvad han känner
mest sympati för, en trasig buse eller en vacker och välklädd
dam, och häri visar han sig som en äkta Montmartrekonstnär.
Hans »Pensées d’un ventru», Tankar af en herre med istermage, hans
nummer »Villégiatures», Pä sommarnöje, äro fulla af de skarpa
motsättningar han älskar. A ena sidan trädet sitter den unga
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
