Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan - Louis Legrand - Heidbrinck - Widhopff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTMARTRESKOLAN.
skiljer sig frän honom genom sin sundhet. Legrands teckningar
i Gil Bias’ två berömda extranummer öfver den återuppståndna
cancan — utgifna 1891 — ha ett, om uttrycket tillåtes, groteskt
behag af nästan japansk verkan. Blandningen af de oväntade,
häftiga, ja vilda benrörelserna och det kvinnliga, som Legrand
så starkt och så konstnärligt understryker, gör dessa nummer
särskildt värdefulla i fransk skämtteckning. En latiner i sin
kärlek till formen, är han i sin psykologiska analys och i sin
heta sinnlighet en äkta galler. Hans rika produktion af
etsningar, pasteller och oljemålningar tillhör den egentliga
konsthistorien.
Ett nummer af Le Courrier Frangais med en af Legrands
af frisk sälta fyllda teckning på första sidan, med någon syrlig
Forain-ritning och några körsbärssöta och tokiga Willette-flickor
på de inre sidorna är en anrättning, af hvilken den mest
grann-tyckte kan ha verklig båtnad.
I Le Courrier Frangais finnes äfven en del konstnärer, som,
utan att räcka upp till de verkligt store, likväl äro förtjänta att
här omnämnas.
HEIDBRINCK har ibland i sina teckningar af kvinnor en
renhet och en smak, som är lika i ögonen fallande, vare sig
han tecknar den dödssjuka flickans bleka ansikte mot kudden,
då hon längtansfull tittar ut pä gatan efter dem, som ännu få
älska och skratta, eller han visar någon fröken sysselsatt med
den intimare toaletten.
Äfven konstnärslifvet och de litterära kaféernas något
långhåriga och oborstade typer skildras med humor och förstående
af Heidbrinck. Än ser man den merkantile herrn förvånad titta
efter de egendomligt formade unga målarsnillena (bild 328), än
för han åskådaren in på ett af Montmartrekaféerna, där de
»oförstådda» deklamera sina orimmade verser för en tåligt lyssnande
kamrat, mot löfte att själfva höra på, da denne kommer i tur att
läsa upp sitt, och där ibland gargonen med sin disktrasa
obarmhärtigt torkar bort från kafébordets marmorskifva en sonett, som
kanske innehållit en hel världsförklaring (bild 329).
Den ryskfödde WlDHOPFF har särskildt i sina porträtt af
sängaren Hyspa och skådespelaren Lagrange (bild 330 och 331)
52—100296. Laurin, Skämtbilden. _
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
