Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet - Constantin Guys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE UNDER 1800-TALATS SENARE HALFT.
att klockorna i Notre Dame skulle ringa — jordbäfning och
förmörkelse — den yttersta dagen — då jag dansar.»
Man kan med fog instämma i hvad en författare yttrar
om Rigolboche, >att Dionysos talar mäktigt ur denna kvinna».
Constantin Guys har tecknat inledningen till cancan, det
första taget i de yfviga kjolarna, fötternas första otåliga
trippande och stampande, innan stormen bryter lös, ackompanjerad
af Offenbachs än vällustigt eggande, än nästan skrämmande
vilda melodier.
Constantin Guys hörde till den sorts konstnärer, som skapa
för sitt eget nöje. Hans teckningar spredos för alla vindar, och
det har mött stora svårigheter att, då han tack vare Roger
Marx, den skarpsinnige kännaren och kritikern, blifvit uppskattad,
samla hans teckningar, där avigsidan af det glada Paris under
andra kejsardömet har skildrats med en makaber humor, som
gör Guys till Toulouse Lautrecs föregångare. Det lastbara och
idiotiska har han afvunnit pittoreska sidor, och han var, säger
Arsène Alexandre, »en af de skarpaste skildrarna af dumheten»,
dock främst hos kvinnan, och det är en sorts diabolisk fröjd, en
sorts pervers hämndkänsla han erfar, då han hos gatans eller
glädjehusens kvinnliga skadedjur afslöjar den själfbelåtna
dumheten och egenkärleken.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
