Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL AMERIKA I I 8 3
ville kasta mig i sjön, så det blefve slut på eländet
så godt först som sist.»
Allt mer och mer ökades blåsten, och allt
mer och mer jämrade sig våra amerikafarare på
fördäck.
Snart bredde sig nattens mörker öfver däcket,
de flesta bland passagerarne hade tystnat, men
ännu hördes från ett håll ett ständigt jämrande,
ur hvilket man då och då kunde urskilja orden :
»Det är din skuld, det är din skuld alltsam-
mans. »
Anders hörde det icke, han hade slumrat in
och drömde nu som bäst om guld och gröna
skogar.
Natten förgick, och en del af följande dag
också; ändtligen låg ångbåten i Göteborgs hamn.
Helt blek ännu och med friskt minne af de
kval hon genomgått, gick hustrun i land. Mannen
hjälpte barnen öfver landgången och följde dem
fram till modern.
»Det säger jag dig, Anders, att aldrig, så
länge jag lefver, kommer min fot på någon ång-
båt mer.
»Hur vi ska’ komma te’ Amerika? Ja,
det kvittar mig lika, Anders, men det vet jag, att
inte reser jag på ångbåt.
»Finns de’ ingen järnväg te’ resa på? Det
var skräp till land; då är allt Västergyllen mycket
likare, för se dit kan man då komma på järnväg.
» HvarJör oi nânsi’n skulle lämna’t? frågar
du. Ja, det kan du just fråga, du, som alltid har
käxat på att få komma till Amerika, till dess jag
slutligen var nödder och tvungen att ge med mig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
