Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANRISMOR. 169
slocknade, den hade ingen lefvande varelse varit
vittne till.
De lade mor Maja på den enkla sängen, och
vid skenet från den nästan nedbrunna risbrasan
såg det ut, som om hon legat inslumrad.
»Hva’ ska’ 1 nu ta’ er te’,» sade fader Bengt,
som i alla lifvets skiften var en praktisk man.
»Ja’ tar la ve’ efter mor,» sade Carl.
»Mor,» utropade den lille, som nu vaknade,
»ä’ mor hemma nu?»
»Tyst, tyst,» sade systern och lyfte upp gossen
i sin famn.
»Sofver mor allt?» frågade den lille.
Ingen svarade, men några varma tårar rullade
ned från systerns kinder.
Fader Bengt bröt slutligen tystnaden.
»De’ ä’ la så godt I följer me’ mek, här kan
I ej stanna.»
»Ja’ vill bli när mor,» invände den lille.
»Tag du på dek, så får du åka me’ mek.»
»Mor har me’ sig skorpor och karameller,»
invände gossen.
»De’ ä’ nock kvar i mors korg därute,» an-
märkte fader Bengt.
»Kom med, ska’ du få dem allesammans, » sade
systern.
Huru kunna motstå ett sådant anbud; han
följde villigt.
Riselden släcktes, dörren tillslöts, och snart låg
den lilla jordkojan tyst och allvarlig som det an-
står en dödens boning.
Några dagar därefter sågs ett sorgtåg sakta
skrida framåt på landsvägen; i spetsen för tåget
Inez Wigert. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
