Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAR FOLKET PROCESSAR. I49
om öronen för honom, men nu bekom det honom
föga, när mor förehöll honom det obetänksamma
i hans uppförande.
»I hade så när fördärfvat både häst och kärra
och er själfver me’ för rexten, fast de’ hade då
inte var’t nå’n värst skada på er. De’ ä’ både
synd och skam te komma hem så där söpen. »
»Å djäken,» sade Backetorparn sluddrande på
målet, under det han kryssade sig fram till sängen,
»synna ä’ la’ inte så värst stor, och inte skamma
heller för rexten.»
Ögonblicket därefter slumrade han godt, och
hustruns fortsatta sparlakansläxor förvandlades för
honom till Ijuf musik, hvars smekande toner
nådde honom långt bort i drömmarnas rike.
Från den dagen ansåg emellertid mor det vara
klokast att själf följa med mannen in till staden.
Barnen voro nu så pass stora, att de under några
timmar kunde sköta kon och grisen, och sig själfva
med naturligtvis. FIvad skulle dessutom kunna
hända barnen och de hemmavarande djuren, då
däremot Blacken var utsatt för hvarjehande faror,
nu sedan far börjat dricka.
Och så började mors stadsresor. Först tyckte
hon, att de voro besvärliga, men när hon väl
blifvit van, fann hon det helt naturligt och nöd-
vändigt, att hon reste in till staden minst en gång
i veckan.
Det fanns dock någon, för hvilken dessa stads-
resor voro mindre angenäma och för hvilken de
föreföllo besvärliga nog, och denne någon var
Blacken. Det är hårdt för en stackars häst att illa
född och illa skodd gå på den soliga, steniga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
