Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 BRYNGEL.
han obehindradt hem hela båtlaster från den när-
liggande kronoskogen.
En gång hände det dock, att han träffade på
innehafvaren af kronogodsen, hvilken det tillkom-
mer att efterse, att af allt det ris, som bör multna
på kronans mark, ej en enda kvist värmer fattig-
mans stuga.
Bryngel hade just samlat sig en hel hög af
torrt ris och döda kvistar, hvilka han med ett rep
knutit tillsammans för att släpa dem ned till båten,
då han hörde en kraftig stämma bakom sig.
»Hvad tusan gör Bryngel?»
»Jak samlar ve’ te’ vintern, ser han la.»
»Men vet inte Bryngel, att det här är kronans
skog?»
»Jo, så men vet jak de.»
»Men hur kan Bryngel då ta’ ved här?»
»Jo, se jak tror, att vår Härre låter träna
växa i skogen för konglig majestät och krona, men
att han låter kvesta dö för fattigman, och därför
så tar jak ris här.»
»Men det är ju att stjäla!»
»Om de’ ä’ te’ stjäla,» sade Bryngel och bor-
rade sina små hvassa ögon rakt in i den förnäme
mannens, »om de’ ä’ te’ stjäla, så sa’ jag säga
härrn, att jak har stölet här i öfver förtio år, och
jak kommer te’ stjäla te’ min dö. »
Och den gamle rätade på sig, tog lugnt sin
börda och stultade af ned mot stranden, utan att
någon sedan sökt hindra hans förehafvande ; och
än i dag brinner kronris i Bryngels stuga.
Men så i vintras var det några dagar, som
ingen rök slog upp ur skorstenen till Bryngels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
