| 57 |
(Utur Dramen Svante Sture och Märta Lejonhufvud)
Upp Bröder! för Konung och fädernebygd
hvad hjerta är kallt här i Norden?
Hvem lifvas ej änn af den götiska dygd
hvars ryckte sig sträckt öfver jorden?
Hvem lemnar ej manligt en älskande famn
att vårda de minnen, att fräjda det namn
som skänktes af älskade fäder?
Må Segrare smida åt andra de band
som blott egnar slafven att bära:
Vi svurit att strida för lagar och land,
att dö eller lefva med ära!
Ja, mandom skall evigt bebo våra tjäll,
och träldomen sky dessa snöiga fjäll
som lyfta sin hjessa mot himlen.
Med kroppar som röja sin götiska börd,
med renhet i hjertan och seder,
från steniga tegar Vi samla vår skörd,
och fast är ett handslag, som eder.
| 58 |
Må veklige söka en blidare sol,
Vi älska de bygder, vi älskar den pöl
som härdar till män och till hjeltar.
Med känsla för sanning, för mod och för dygd
med känsla för äran och friden,
Vi härja ej grannarnas fredliga bygd,
men bäfva ej heller för striden.
Ja, frihet och redlighet här skola bo,
och så länge fortplantas urgammal tro
som Carlvagnen öfver oss hvälfver!
