Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur många av dem, som blivit förmanade av fröken
Adrian, gingo fram till vice ordföranden, Ester
Henning, som med oföränderligt lugn gav dem
besked med två korta ord. Även fröken Adrian
märkte detta och blev allt rödare i ansiktet, ty hon
visste mycket väl av erfarenhet, hur svårt det var
att komma någon väg, om vice ordföranden satte
sin nästan orubbliga auktoritet däremot.
Plötsligt vändes alla huvuden, där kom Cecilia
in, ensam, litet böjd och oviss om hur hon skulle
placera sig. Hon rodnade inför alla blickar, nickade
åt vännerna, hälsade på fröken Adrian, som mätte
henne från huvud till fot med den hederliga
kvinnans omätliga förakt, och hamnade slutligen
bredvid fru Horneman, som slagit sig ner på en
avsides bänk.
När hon blev ombedd att gå in i styrelsen, hade
hon prövat sig själv med den största omsorg. Det
arbete, som var förbundet med uppdraget, ville
hon mer än gärna ge, det var ju hennes enda
glädje. Men inför möjligheten att rycka upp som
ledare och ta ansvaret på sina skuldror kände hon
sig olyckligt liten och obetydlig. Ju mer hon
tänkte på saken, dess ansvarsfullare syntes den
henne. Här omvandlade man i all stillhet
samhällets grundtyp och flyttade om vikterna på
vågskålen. De, som skötte om detta, borde väl vara
folk av annat slag än hon, som varit blind i så
många år och som aldrig skulle bli en hel
människa som andra. Det var oändligt tungt att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
