Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan från Östermalm, för där är det värst. Jag
har redan satt i gång en teckningslärarinna, som
målar ett jättelikt varningsrop att åka kring med i
generalens bil. I bilen skall sitta Jane, Anna och
jag. Seså, nu är hela Dragarlaget i arbete!
Nu var emellertid röstningen i det närmaste
överstökad, och man hade endast att vänta. Någon
bröt plötsligt tystnaden med att föreslå, att man
skulle se efter om aftontidningarna verkligen
infört uppropet.
— Jag går, sade Pennskaftet hastigt och
försvann ur rummet. Men alla hade rest sig liksom
på ett givet tecken.
— Jag står inte ut att sitta längre — — —
inte jag heller — — — låt oss gå allasammans.
Cecilia fick fatt i Pennskaftet, just som hon skulle
slinka ut genom tamburdörren.
— Vad fattas dig? viskade hon.
— Dick, sade Pennskaftet och såg ett ögon-
blick på henne med förtvivlade ögon.
— Det är därför jag har ägnat mig så helt åt
valen, tillade hon med ett slags leende, gjorde sig
sakta lös från Cecilia och försvann.
Det hade på nytt kommit liv över sällskapet,
endast Cecilia gick tyst mitt i allt pratet och
valanekdoterna och såg efter Pennskaftet, som lik
en snabb och bedrövad råtta kilade den tomma
kajen uppför och dök in bland träden i Berzelii
park.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
