Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju ingenting om vad som skulle möta mig, men
jag lugnade mig med att jag hade rena vita
kläder, rent samvete och min ofantliga fräckhet. Med
det kommer man långt, och Dick, jag har kommit
långt, så att du vet det med detsamma!
När bilen svängde in framför trappan till ett
vackert gammalt ställe i, som jag förmodar,
hollländsk renässans, kom baronen ut på trappan,
vitklädd, vänlig men en smula nervös, om för min
skull eller för sin egen vill jag lämna osagt.
— Låt mig presentera er för mina damer, sade
han, så fort jag kommit ur bilen.
— Ja, så är det gjort sen, sade jag, du förstår,
han skulle bli besviken om jag inte uppförde mig
litet egendomligt, och jag nändes inte, när han
varit så snäll och bjudit mig.
Vi gick tvärs genom huset — om allt gammalt
och vackert, gobelänger och sådant skall jag
berätta dig sedan — och fann på en terrass fyra
damer, en äldre, som tycktes mig arg som ett bi,
men inte fullt så flitig, och tre yngre, som satt vita
och nyutspruckna på eleganta stjälkar och väntade
att bli plockade. Det var baronens svägerska, som
en gång varit fru på slottet, när hennes nu avdöde
make hade fideikommisset, och hennes tre döttrar,
som nu var gäster hos farbrodern i sitt gamla
fädernehem — så man skulle kunnat tro att det
blivit feminister av dem, men så långt tänker
de inte. Bara att gå omkring och tänka att jag
borde varit söner, skulle väl annars kunna göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
