Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin egen bädd i den nya bostaden. Dick och
hon hade arbetat till sent på kvällen, icke kunnat
bärga sig, innan de fått se till och med hur alla
tavlorna togo sig ut på väggarna. Dick hade
ritat ihop till en ny bokhylla, och med bädden
vänd så, att hon kunde se den, somnade
Pennskaftet i lycklig glömska av de osälla andar som
bebott rummet före hennes tid. Hon hade icke
en aning om var hon var eller vad tid det var på
dygnet, då hon spratt till vid en häftig
telefonringning invid sin huvudgärd.
— Hallå, sade en röst, vill du komma ner och
öppna för mig?
— Så här dags, utbrast Pennskaftet förvirrad.
— Det måtte väl inte vara senare än vanligt,
sade rösten, och det är så länge sen jag fick
komma upp till dig.
Tonvikten på jag kom Pennskaftet att isas av
förskräckelse, hon hade redan begripit, att där
var någon, som av gammal vana ringt till Klaras
telefon, och som nu inte kände skillnaden på
rösterna, helt förklarligt, då de båda flickorna
talade samma dialekt.
— Här har väl inte varit några andra? sade hon
snabbt med tanke på Klaras mor.
— Ligg inte och prata strunt nu, kom och
öppna.
Rösten lät otålig och befallande.
Pennskaftet funderade ett ögonblick och såg på
klockan. Halv två, mycket liten risk alltså, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
