Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut hammare och stege i köket, slogo de sig ner
andfådda och stolta och sågo sig om på sina
händers verk. Det blev tyst ett par ögonblick, var
och en tänkte på sitt, men det underliga hände,
att Cecilias tankar denna gång voro de minst
vemodiga.
— Kristin, ropade Cecilia plötsligt, nu får du
ge oss litet mat ovanpå detta strävsamma arbete.
Kristin kom i dörren och gjorde de allra mest
underbara tecken till Cecilia, avsedda att uttrycka
vanmakt, förtvivlan och underdåniga förebråelser.
— Det där betyder, att vi inte har sju sorters
uppskuret, inga omeletter, ingen stek och inte ens
en sillsalad, sade Cecilia med ett bekymmerslöst
leende, som förfärade Kristin som höjden av
lättsinne. Och inte en efterrätt, men vänta, hur
var det, Kristin vispade ju till någon slags
kaksmet för att pröva ugnen i förmiddags?
Kristin gick ut med en hörbar suck och skakade
på huvudet. Kanske hon skulle bli tvungen att
bjuda främmande, som var första gången, på te
och kaksmet? Pennskaftet följde henne ut i köket.
Hon var ju redan Kristins vän och hyste ingen
fruktan.
— O, kakan är färdig i manuskript, skrek hon
förtjust inåt våningen.
— Det är så gott du läser korrektur på den sen
då, ropade Cecilia skrattande tillbaka. Därpå vände
hon sig mot arkitekten för att göra någon
förbindlig anmärkning, men fann honom så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
