Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när årsavgiften höjdes till en krona, hon kom ihåg
vaktmästarens grimas, när hon blev avvisad från
ett valmöte för flera år sedan. Där var knappt ett
enda litet styng av dem hon erhållit under sina
år i rösträttsarbetet, som icke smärtade under dessa
tjugu minuter genom de regniga gatorna.
Hon behövde heller icke stiga över tröskeln till
sin mans arbetsrum, innan han av hennes ansikte
såg att något bragt henne ur stämningen, och
han blev inte överraskad, då hennes första replik,
sedan hon frågat efter barnen var: — Tror du,
att där blir något resultat av allt slit vi har för
kvinnorna? Jag vill gärna offra mitt liv, men
jag vill — — —
— Ha något igen för det, sade han och lade
med ett småleende undan sin tidskrift. Kanske
inte du får det, men lillan.
— Å, jag menade inte så. Hon gick och satte
sig i patienternas stol, men flyttade den samtidigt
ett stycke närmare doktorns. Ser du, jag tänkte,
när jag gick hem: vi kanske gör oss besvär i
onödan. Kanske kvinnorna redan har det så bra
som de önskar. Jag ville mycket hellre sköta mitt
yrke och mitt hem, och ibland tror jag, att jag är
en dåre, som mödar mig med det, som inte angår
mig.
Han teg ett ögonblick.
— Du säger, att kvinnorna har det så bra, som
de önskar redan, sade han långsamt, ty han visste
precis, hur han skulle behandla henne. Jag önskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
