- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
198

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1880

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

berg, död hade Äs tillfallit hennes barn. Målarinnan löste
ut sina syskon, men överlät detta år gården, som hon
endast sporadiskt besökt, till sin systerson Adolf von
Post. Själv bodde hon sedan många år i Paris,
upptagen av sin konst. Ett förskräckligt prov på denna,
»De fåvitska jungfrurna utanför den stängda porten»,
hade jag ett par år förut sett utställt på Konstföreningens
lokal vid Kungsträdgården. Som egendomsägare var
hon inte heller så värst lyckad. När hennes franske
homme d’affaire jämförde de svenska timmerpriserna
med vad man kunde få i Frankrike, ansåg han det för
rena vansinnet att sälja vid Äs, utan lät sända hela
års-avverkningen till en avnämare i Rouen. Frakten hade
han emellertid ej tagit med i beräkningen. Fröken blev
av med sin skog och fick för det nöjet betala en dryg
extraslant. De båda fåvitska jungfrurna v. Post—
Deland voro underliga specimen av det täcka könet. När
mademoiselle Deland några år efteråt lämnade det
jordiska kom ett tryckt notifikationsbrev, slutande med
katolikernas vanliga »priez pour elle», men det var det
ingen av familjen som gjorde. Skärselden fick hon
klara bäst hon kunde vår hjälp förutan.

I det Bondeska hemmet i Stockholm såg man ofta
en del äldre rätt så säregna damer: friherrinnan
Stiern-stedt, född Liljencrantz, fröknarna Marina Ribbing och
Lotten von Düben m. fi.

Den sistnämnda blev en gång tilltalad på gatan av en
främmande herre, som artigt lyfte på hatten med:
»Förlåt, är det inte fru Lundberg?» »Ack nej, Lundberg
kom aldrig.»

Friherrinnan Stiernstedt, som medfört Hesselbyholms

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free