Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för bara fyll! . .. Han va väl fuller? när de skedde?
.. . Ja, ja’ kan tro dä .. . Ja’ undrar, om di ska,
få rätt på’n. Visst ä han så godt som en
sjelf-spilling å förtjena’ knappt å komma i kristen jord^
men nog skulle ja’ ändå villa, att han fmge’t” . ..
Under det att Lisa yttrade detta, gick hon
fram och tillbaka i stugan; det var, som hon ej
förmått sitta stilla; det låg något febrilt och
oroligt i hvarje rörelse; än grep hon tag i en saky
än i en annan men slängde dem genast ifrån sig.
Cfråta kunde hon ej; kanske ville hon det ej i
de främmandes närvaro, men en stund dereftery
då dessa lemnade henne, sjönk hon ned på soffan
i en framåtlutande ställning, och tår efter tår
banade sig väg utför de aftärda kinderna.
Lisa öfverlefde ej länge mannen. Af sorg
dog hon inte, ty om hon någon gång nämnde
hans namn, skedde detta aldrig utan en bitter
hänsyftning på livad hon fått utstå för lians
skull. På henne hade lidandet ej haft något
förädlande inflytande: det blef i stället något hårdt
och förbenadt hos henne; sista gnistan af det
religiösa lif, som en gång var nära att tändas, hade
alldeles förkolnat inom henne och i stället
lem-nat tomhet och hat efter sig. I ett sådant
sinnestillstånd skildes Lisa från detta lifvet; hoppet
om ersättning i ett annat, som så ofta är den
fattiges tröst under den sista kampen, var icke
hennes: kall, hård och knotande öfvergick hon till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
