Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Stranäsittaren.
frossa, hvilken, en svit från lians tidigare år,,
denna gång var envisare än vanligt. Lisa liade
äfven blifvit magrare, sedan vi sist sågo henner
men det missmodiga och oroliga uttrycket var
borta, och hon såg helt glad och hoppfull ut, der
hon satt, sysselsatt med nätbindning, under det
hon emellanåt kastade ett öga på flickan, som
lekte på golfvet.
”Att sola kan ge så pass vänne ifrå’ sej så
här års! De käns rikti’t godt å sitta här vid
fönstert”, sade Pelle och flyttade sig midt i
solskenet.
”Ja, gu’skelof, dä tockar sej mot den ti’a,
då den fatti’e har bå’ värme å lyse för inte”,,
svarade hustrun utan att se upp från sitt arbete.
”Den da’n, då du ble’ liemforslader såg det knappt
ut, som om du nå’nsin skulle komma å sitta, der
du nu sitter.”
”Ja’ kan nog tro dä. Ifrå’ den stuirna, som
di feck mä’ i land i Grundsund, vet ja’ inte å
mej förr bi ja’ vakna’ i sänga’ der borte.”
”Ja, en kan väl begripa, hur utmattader du
skulle vara till å sitta så der frå’ den ene
efter-midda’n till den andre morr’on. . . Att sånnt Jean
gå ä mer än besynnerlft.”
”Jo, jo, lifvet ä kärt... Så länge e’ gnista
hänger i en, ger en nog inte täpt; dä såg ja?
på Nils, för han va mer dö’ än lefvanme, när
han asa’ ner frå’ båten . . . Allri’ glömmer ja’ di
ögona just som vattant slo’ ihop öfver liufve’t
på’n. Iiu, dä ä förskräckli’t å tänka på’t!” Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
