Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan gikten om vårarne var så svår, att han
knappt kunde röra sig. För tillfället var han
sysselsatt med att laga en vad. Denna var spänd
snedt öfver stugan, och sjelf satt han på en stol,
som flyttades, allteftersom arbetet fortskred. Så
länge han fick sitta stilla, märktes intet, men då
han ibland måste stiga upp och med ena foten
på stolen lägga vaden öfver knät, under det han
lagade ett par maskor, framträdde det så
mycket tydligare. På en träsoffa under ena fönstret
satt hustrun. Tio år yngre än mannen, stod hon
midt i trettitalet. Den första ungdomen var
således förbi, men på de regelbundna ansigtsdragen
såg man, att hon en gång varit en vacker qvinna.
Det var dock ej detta, som drog
uppmärksamheten till henne, utan det uttryck af godhet och
förstånd, som låg i ögonen och drag kring
munnen, som antydde kraft och beslutsamhet.
Hennes ögon spelade lifligt omkring i rummet: än
fästes de på katten, som, förtyngad af qvalmet,
satt och nickade i spiseln, än flögo de till
fönstret, på hvars rutor flugorna sutto afdomnade,
medan en stor spyfluga emellanåt slog gongong
på en af dessa och med sitt surr sökte väcka
desses domnande lifsandar. Oftast foro de dock
öfver till mannen, som, förtyngd af värmen,
omöjligen kunde hålla sig vaken, utan föllo ögonen
allt som oftast tillsammans, hvarvid händerna
sjönko ner i knäet. Efter hand började han att
nicka, kom så en lång snarkning, hvilken om
några ögonblick efterföljdes af en än längre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
