Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tackade och begagnade tillfället att göra
några frågor, som jag behöfde få besvarade för
att få ett par luckor fylda i hans berättelse. Detta
gjorde han med den redighet, som
skärgårdsfiskaren oftast förstår att inlägga i sitt tal, hvarefter
han med ett kort afsked åter lemnade rummet.
Han skulle på vadfiske igen, och ”brusen" hade
blott gett honom en halftimmes permission. Just
då han var i dörren, bad jag honom att ej låta
mig vänta vid den utsatta tiden; ty vänta är det
värsta jag vet, sade jag. "Var inte rädd; vi
träffas klocka’ fyra nere vid båten." Med dessa
ord lemnade han rummet, och jag var åter ensam.
Dagen derpå gick jag till den utsatta
mötesplatsen, der jag fann Ola före mig. "Ja’ tror dä
va’ ja’ som fick vänta", sade han godmodigt,
”men bätter dä, än att herrn skulle gjort’et. Nu
ska vi laga, vi kommer i väg, för vi har en bra
bit för oss." Det blef sålunda brådt, och två
minuter senare voro vi i båten. Det blåste en
stark sidvind; vi lade ö efter ö, skär efter skär
bakom oss och hade efter en halftimmas segling
kommit till början af Gullmarn, der vi föllo af’
till venster. Vinden blef nu rätt akterlig, och
det länsade friskt undan. Till venster låg Lysekil.
Der måtte ha firats någon fest för dagen, ty
hundratals flaggor fladdrade från societets- och
bad-husen. Ola satt och såg deråt, medan båten
strök förbi.
"Tvi!" sade han slutligen och spottade. ”Ja’
tror, ja’ sätter mej i ba’bord å tar styrpinn’ i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
