Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
... Men sjuken ä, att I har blett barn på nytt.
I har...”
Här af bröts han dock af ett ifrigt: ”Ä du
rakt tomsi’er, Erik, som inte lättar ankart å ger
dej å mot land. Inom en timme har vi ovär’t
öfver oss!” Det var Göran, som, uppstickande
hufvudet ur kabyssluckan, märkt hvad man hade
att vänta och nu skyndade fram till de
samtalande.
”Ja, dä ä just dä ja’ sagt’en”, sade Nils, ”men
du vet, hur enröjen[1] han ä.”
”Ja, dä ska vi inte fråga’n mycke’ om”,
utbrast Göran häftigt... ”Ohoj, der nere! Upp mä
er å lätta anka’rt! ... Inom en timme har vi
stormen öfver oss.”
De sista orden yttrade han, stickande
hufvudet ned i kabyssluckan. En minut senare var
hela fiskelaget på däck.
”Spring fram i för’n å lätta ankar’t! å dä i
rappet ändå ...”
”Hvem ä dä, som komderar här utom ja’?
ropade Erik hvasst. ”Dä ä väl min båt ändå.”
”Dä må så vara. Men vi har inte sålt oss
till dej för dä. Tror du, att du har rätt å dränka
oss som kattunga’, för att du ä egare å båten!
... ”Fiskar på halflott!” ... Kommer du mä di
der gamle dumheter’a igen! Ta’ din hellott; dä
ä din rätt, å dä har ingen förment dej, men inte
rår du öfver våra lif för dä . . . Se så, qvick er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
