Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte”, skrek Gösta, som i detsamma kom med
vattenpytsen. ”Upp mä dej nu! Annars ska ja’
hjelpa dej på bena, ska du få se!”
Detta medel hjelpte, och ett ögonblick
derefter stod Håkan på benen. ”När I slår, kunn’e I
slå menskl’t ändå”, mumlade han, ömmande på
ett par ställen, men möttes blott af några
hånliga: ”Ja, dä fick du å mej; dä va bara lite till
tack för i Kalfsund i förfjol... Jaså, du känner
mitt nypan’e... Du ser, att ja’ också betalar mina
skulder, som du allti’ skryter mä att du gör.”
Allt detta var ett ögonblicks verk. Sedan
man väl ”fått ladda ur sig”, återtogos de
afbrutna sysselsättningarna, som om ingenting
passerat. Håkan lommade, tyst och skamsen, af till
fören, der han försvann i kabyssluckan. Han
blef dock ej länge borta, ty tio minuter senare
återvände han med ett stort tobaksblad, af
hvilket han tillagade sig en väldig buss, och sedan
denna var väl instufvad, fick äfven han sin
vanliga mine.
Ett dröjsmål med utläggningen af refvarne
hade emellertid uppstått, hvarför Erik skyndade
på dem, som skulle ut med den mindre båten.
Uppmaningen efterkoms, och ett par minuter senare
stötte den ut. Håkan hade ej låtit hindra sig
från att följa med; Erik hade visserligen gjort
en hindrande åtbörd, men på en hemlig vink från
Göran lät han det dock ske, och man lade, som
sagdt, ut.
Det hade under tiden blifvit sent;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
