Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämdes. Det blef slutligen Elin från Hamneskär,
som fick bryta tystnaden.
”Nå, nu vet vi, hur dä gick mä dä frieriet”,
sade hon med sin genomträngande röst... ”Nu
skulle dä vara roli’t å veta, hvar du har di’
fästemö, Erik... Du behöfver inte vara rädd, att
ho ångrar sej, då ho får veta, hur du hart.”
”Ja’ ska upprikti’t säja moster, hur dä ä.
Ja’ tappa’na på vägen mella’ Egersund å
Dogern... Ja’ tänkte, ja’ skulle kunna fiska opp
henne, men dä gick inte”, svarade Erik och
flyttade, med ett bredt flin öfver sin qvickhet,
bussen på andra sidan.
”Ä dä säkert dä?”
”Att ja’ inte fick opp’na på bäckera?... Visst
ä dä dä.”
”Prat! Dä vet ja’ nog... Men du kan väl
inte neka, att du har e’ fästemö inne i Norge?”
”Hvarför ä I så angelägen å få veta dä?”
frågade Erik småslugt. ”I, moster, har väl allri’
å bju’ mej nå’n i stället för den ja’ tappa’ bort?”
”Kan ingen veta... Hva trampar du mej på
tår’a för, tös? Ja’ har många på förslag, ja’...
Ingri’ här skulle bli’ e’ dugti’ hustru... Se så,
se inte ut, som om du ville bitas, tös! ... Han
tar dej inte mä ens, må du tro ... men, håla dö,
nu vet ja’ en, som vure den allra bästa... Fria
till Börta på Tornö... Ho toge dä bara för till
å rädda di’ fatti’a själ. .. Ho skulle nog laga, att
du inte blefve så jordvänder, som du ä. . . Klara
här, ho . . . Se så, hva stöter du mej i ryggen för,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
