Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå pip i bö’nn [1] mä oss bägge två. Nu vill ja’,
att han ska erkänna detta å bju’ på e’ kanna
brännevin öfver lag ... Ja’ sa’, att du hade vuret
ute för ackerat dä’samma å inte slapp mä min’re.
Va dä inte så?”
Erik tappade alldeles koncepterna: han hade
trott, att Håkan, i medvetandet om sin sjuka
sak, skulle se en smula slagen ut och undvika
honom, men detta vädjande till honom sjelf
förbryllade honom alldeles, och svaret utföll till
dennes förmån.
”Ser du dä, din förbannade påsse!” [2] skrek
Håkan och tog åter ett grabbtag i kragen, ”men
dä ä då inte å räkna så mycke’ på er, sö"rbor;
I kan hvarken segla eller rigga upp en båt. Tvi,
si’cka stackare I ä!” Med dessa ord gaf han
sö’rbon en puff, så att han raglade öfver en bänk.
”Nå, hva’ ä för ett lif du för härinne,
Håkan!” skrek krögerskan; ”dä vore bättre, du
betalte dä du ä skyldi’ mej; du har sju ringa [3]
å tre tjocka streck; di har stått så pass länge,
att dä kan vara tid på, du betalar’t.”
”Hva, den håle säjer du, käring? Får ja’ se”,
skrek Håkan och raglade fram till disken. ”Ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
