- Project Runeberg -  Sjömansgossar : Teaterpjäs med sång /
18

(1919) [MARC] Author: Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom och aldrig ger min kärlek åt någon annan, än den
som jag engång givit min tro!

Lena. Stackars barnet mitt! Kanske jag försöker
tala med far? Kanske vi litet se tiden an? Men där
komma de redan. Vad skola vi göra? Tänk, barnet,
om du ändå skulle försöka? Ser du, huru ståtlig han
är, och så är han kapten på egen skuta!

Anna. Aldrig, aldrig, mor!


                                 3 scenen.

                                 Storgårds och Anders (inkomma), Lena, Anna.

Storgårds. Seså, mor, nu är det klappat och
klart! Anders säljer skutan och stannar på hemmanet
och tager det sedan efter oss. Sätt stora kaffepannan på;
i dag skall Storgårds fira trolovningskalas för sin enda
dotter!

Lena. Nå, nå sakta vackert! Bruden skall väl
också hava något att säga?

Anders. Det är så rätt det, men den pricken
skola vi genast klarera. När jag nu friar så här ärligt
i fars och mors närvaro, så tänker jag, att Anna inte
skall svara nej.

Anna. Ja, men det säger jag ändå! Innan Nils
själv säger det, tror jag inte, att han svikit sin tro, och
om också så vore, så sviker jag ej min. Aldrig blir jag
någon annans brud här i livet!

Anders. Åhå, åh hå, så där tyckmyckna äro inte
amerikaflickorna! För resten behöver jag inte krusa;
för Anders Johansson är karl till att få en flicka på
vart finger, om han vill hava.

Anna. Men mig kan Ni inte få.

Storgårds. Anna, Anna, tänk på din gamla far!
Skall hemmanet, där jag brutit mark och plöjt och dikat,
gå i främmande händer?

Anna. Far, jag kan inte annat! Jag kan inte lova
honom min tro, då mina tankar alltid gå till en annan.

Anders. Inte vill jag heller hava en sådan brud,
som bara sitter och lipar efter sin gamla kärlek, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjogossar/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free