Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Hvad är att göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflytelser, upprätthålla dess sundhet och gifva både kropp och själ
kraft att handla, skapa och njuta af lifvet och sålunda uppnå det
högsta möjliga goda. Men en onaturlig särdelning har uppstått i denna
harmoniska verksamhet, så att en del af mänskligheten arbetar endast
med hjernan eller själen, och den andra endast med kroppen. Men
likasom en maskin icke kan arbeta bra utan maskinist, så kan det
ej heller vara godt att kroppsarbetet bedrifves utan hjernans, själens
och intelligensens ledning. Likasom hjernan kan utföra stor
verksamhet inom fantasiens och teoriens område, men ej förse kroppen
med dess nödtorft, så har ock den hjernarbetande delen af
mänskligheten blifvit idel teori- och fantasi-människor, under det
kroppsarbetarne, beröfvade tillbörlig förnufts- och själsodling, nedsjunka till
lastdjur, till själlösa maskiner. Om maskinisten lemnar sin maskin,
kan maskinen visserligen fortfara att röra sig för en tid, men förr
eller senare kommer den att upphöra att arbeta: vattnet i ångpannan
upphör, bränslet tar slut, tapparna nötas ut, måhända fatta eld, eller
inträffar något annat, och maskinen stannar eller förstöres. — Vi se
den stora massan kroppsarbetare, beröfvade fördelarne af ett intelligent
arbete, likväl arbeta både länge och nyttigt, men förr eller senare
uttömmes deras force inerte. Maskinisten, som lemnar den maskin,
han var kallad att sköta, kan ännu länge fortfara att drömma och
skapa genialiska teorier, tröstande sig med sina snillefoster; men till
sist skall han dö af brist och hunger, om han ej återgår till maskinen,
som producerade det nyttiga och nödvändiga för lifvets uppehälle.
Vi se nu, huru den s. k. intelligensens representanter trösta sig
med sina lysande teorier, hvilka flyga i luften som en ballong, som
har förlorat sin ballast. Men den afgörande krisen nalkas. Om den
närvarande onaturliga särdelningcn fortfar, skall både maskin och
maskinist förgås. ’Det rike, som söndrar sig mot sig sjelft, kan icke
blifva beståndande’. Riket är människan, maskinisten är förnuftet,
och maskinen kroppsorganisationen. Genom särdelning af dessa
element i sin natur måste den enskilda människan förgås, och förgås
måste äfven det samhälle, som består af sålunda särdelade människor.
Sådan är ställningen för närvarande: hos en del människor är
förnuftet dödt och overksamt, hos andra åter hafva de kroppsliga organen
satts ur stånd att användas för sitt ändamål, och dessa människor
hafva blifvit improduktiva drömmare».
»Men din jemförelse är ej fullt korrekt», invände jag. »Dina
motståndare, drömmarne, göra just anspråk på att vara mänsklighetens
’maskinister’, och kroppsarbetarne betraktas som maskiner. Detta hör,
enligt deras påstående, till arbetsfördelningens första grunder och har
i deras ögon nästan axiomatisk giltighet».
»Vänta litet, jag skall snart närmare förklara mig. Jag vet, att
all jemförelse är haltande; ingen bild framställer sanningen helt; den
belyser blott en viss sida deraf. Att ett fåtal personer upphäfva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
