Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Påskhelgen på stepperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verkan af dessa yttre kontraster på ens inre framträder
itu i annan form. Dessa frågor, som väl tusende gånger
fram-stält. sig för en, under det man rört sig bland de i elände
försänkta bönderna, tränga sig nu inpå en mera pockande
än någonsin. Jlvilka äro orsakerna — de ailägsnare såväl
som do närmare — till detta gränslösa elände i ett land med
så ofantliga naturliga resurser som doftar Kan det afhjelpas,
och huru1? När och huru skall hjelpcn komma? o. s. v.
Man repeterar ofrivilligt dessa olyckliga bönders historia
från deras förslafvandc under det verldsliga och andliga
tyranniet till deras »befrielse» från lifegenskapen för öfver 30 år
sedan, och det gränslösa och godtyckliga utsugningssystem,
för hvilket de varit utsatta sedan dess, och under hvilket deras
tillstånd i vissa afseenden varit olidligare än under
lifegen-skapens dagar; man reflekterar på nytt öfver det närvarande
hopplösa tillståndet, de sannolika följderna af hungersnöden,
som är blott en faktor i böndernas elände, o. s. v.
Solen har redan hunnit nära horisonten. Under mina
fantasier hade jag både glömt, hvad tiden lider, och förlorat
väderstrecken. Genom någon idéassociation i samband med
hoppet om bättre tider hade jag fått den föreställningen, att
det var morgonsolen, som förgylde höjderna derborta vid
synranden; men de växande skuggorna taga mig snart ur min
förvillelse, och de mörka molnen, som uppstiga öfver
Ural-bergens utsprång i öster, och en annan molnvägg, bakom
hvilken solen dyker ned i vester, bebåda mörker och storm, innan
morgonsolen åter skall visa sig — det är ännu »Långfredag»,
lidandets och dödskvalens långa och mörka dag; dess afton
är inne, och en mörk natt stundar; men så kommer väl en
gång uppståndelsens morgon med nytt lif, ljus och frihet . . .
Vi äro nu snart vid målet. Der borta på södra stranden
af den lilla floden Matcha synas taken till några hus, hvilka
tyckas vara helt och hållet begrafna i snö. Ej ett enda träd
möter ögat, endast snöhöljda, kala stepper omgifva detta
nybygge, som på afstånd påminner om en farm på vestra Kansas
prärier. Vid framkomsten se vi en mängd hästar och
kreatur omkring husen sökande bland smutsen efter grässtrån,
hvilka blottas, alt efter som snön smälter bort. Vår värd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
