Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. I en hungrande by (af P. von Birukoff)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’rån livilken jag nyss kommit. Utan hopp om att ia
noggrannare anvisning af bonden styr jag mina steg tillbaka till
gränden. Från porten till första stugan kommer en liten
flicka springande, och då bon får se mig, gömmer bon sig
bakom porten. Jag går efter henne in på gården; bon ser
på mig med en skygg blick, men gömmer sig icke. Jag ser,
att hennes rädsla gått öfver i nyfikenhet. »Vet du icke, livar
Koroljows bo?» frågar jag henne. Flickan ser på mig med
uppmärksamhet, tiger en stund och säger sedan: »Kom!» i
det hon gör en gest med handen och springer öfver gatan i
riktning åt den stora snödrifvan, till hvilken jag redan varit.
Jag följer henne. Hon viker af omkring drifvan och
försvinner plötsligt, såsom om hon hade uppslukats af jorden. Jag
viker också af och ser till min stora förvåning, att i en grop,
som gräfts genom drifvan, finnes en dörr. Jag går dit ned
och ser, att denna drifva, som höjer sig öfver snöfältet, är en
under snön hegrafven jordkoja, i hvilken bor familjen
Korol-jow, bestående af 8 personer. Jag böjer mig, kryper genom
den låga dörren och kommer in i kojan. En fuktig och
kväf-vande luft, förpestad af lukten från exkrementer efter en sjuk,
hvilka icke aflägsnats, slår emot mig, så att jag är nära att
svimma. Dagsljuset tränger med nöd genom ett litet fönster,
för hvilket en öppning gräfts i snön. Halfdunklet hindrar
mig att urskilja föremålen innerst i kojan; jag gör likväl en
ansträngning, ser omkring mig och vänjer mig vid dunklet.
Gumman, som hade besökt mig, sysslade vid ugnen med en
stenkruka i handen. Bakom henne sitta två små barn i
trasor på en bänk, bleka, smutsiga, sugande på några hårda
brödbitar. I ett annat hörn ligger någon på en bänk, höljd med
en trasig fårskinnspels. En liten flicka af omkring tio års
ålder sitter bredvid och håller i sitt knä ett litet barn.
»Hvar är den sjuke?» frågar jag, efter att hafva helsat.
»På ugnen, lille far. Han kommer nog ned om en stund.»
»Och hvem är det som ligger sjuk där borta på bänken?»
»Det är en ung flicka. Hon är redan för länge sedan
ofärdig — det gör det samma; kanhända Gud skall taga
henne hädan. Vi törs inte ens besvära ers nåd med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
