Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Till grefve Tolstoys hufvudkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘.i
O O
lulstar och lass syntes omkring grefvens hufvud kvarter. Vi
trädde in och kommo först in i en mindre försal, som var
till trängsel fyld af mushiker, hvilka väntade på grefven, och
derpå in i ett större rum, som var inredt till matsal.
Grefven var för ögonblicket ej inne. Jag bjöds att stiga in
i hans enskilda rum. En liten jernsäng stod vid ena väggen,
och nära fönstret ett klumpigt skrifbord, belastad t med en
mängd bref och räkenskapsböcker.
Om några minuter inträdde en ung dam och helsade
på engelska. På min fråga, om hon var grefvens dotter,
svarade hon nekande; hon var hans niéce, fröken
Kuz-minskij. Under det jag konverserade med fröken K.,
inträdde en magerlagd ung flicka i bonddrägt med hurtigt sätt,
mörka, lifliga ögon och energiska drag. Hon räckte mig
okonstladt handen och helsade på flytande engelska: »Mr S.
Goddag! Välkommen!» »Grefvinna Tolstoy?» — »Man kallar
mig så.»
Det dröjde ej många minuter, innan jag hörde en djup röst
i yttre rummet, och i nästa ögonblick stod grefve Tolstoy
iramför mig, iklädd en mushikpels af fårskinn. Kraftigt
fattande min hand helsade han mig hjertligt välkommen,
beundrade min lappdrägt, sporde mig om vår resa, och ledsagade
mig sedan in i ett litet rum, der jag skulle få bo. Då vi
satt oss ned, befalde han mig räcka fram foten, hvarpå han
drog utaf mig mina lappstöflar. Alt detta skedde så
okonstladt och naturligt, att det med ens aflägsnade hvarje tanke på
opposition. Grefve Tolstoy dragande utaf mig stöflarne var
•en situation, hvars öfverraskning betog mig målföret. När jag
hann besinna mig, fann jag den likväl helt naturlig och mera
lärorik än alla höglärda föreläsningar, jag åhört, och alla
teologiska luntor, jag pluggat.
Jag befann mig ju inför en man, som, efter en hel
mansålder af lidelsefullt sökande efter sanning och verklighet,
funnit »lifvets mening» i hans efterföljd, som kom, icke för att
låta sig tjenas utan gifva sitt lif för andra; en man, som ej
stannat vid blotta fraser om jemlikhet och broderskap utan i
sitt lif på fullt allvar söker förverkliga kristendomens grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
