Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Stockhom till Moskwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det rådde visserligen mycken nöd blapd bönderna, men de
framställningar af hungersnöden, hvilka stodo att läsa i den
utländska pressen, voro »aufgeblasene Geschichten». På min
fråga, om han besökt någon af hungersnödstrakterna,
svarade han nekande, men han hade träffat guvernörer och
andra framstående ämbetsmän från de nödstälda provinserna.
Jag fann i allmänhet, att öfverklass-ryssarne icke ville
höra talas om, att hungersnöden var så svår, och att de helst
undveko detta ämne, hvilket tager människovännens
uppmärksamhet i anspråk i hela verlden, samt att många af dem
förrådde en häpnadsväckande okunnighet om förhållandena
bland folket. Deremot ådagalade de grundlig kännedom om
kapplöpningar, hundraser och Pariser-kurtis.
Klädd i grofva vadmalskläder, saknande berlocker och
medaljonger på min klockkedja, vägrande att taga del i att
dricka och spela och förrådande ohjelplig brist på intresse i
deras samtalsämnen, som företrädesvis känneteckna modern
manlig bildning och smak, blef jag snart föremål för mina
reskamraters begabberi eller medömkan. Af en händelse
råkade jag att få höra följande anmärkning om min person af
en viss generalkonsul: »C’est un pauvre diable, sans savoir
vivre!»[1]
En annan herre, spridande en rik tobaks- och
bränvinsdoft, kom till mig och sade i en medlidsam ton: »Ni måste
ha en gräsligt trist resa! Kom och tag ett glas!»
Jag måste medgifva, att den öfver 50 timmar långa resan
mellan Warschau och Moskwa i den kalla och dystra vintern
var »trist».
Oaktadt jag hade en bekväm sofkupé, kunde jag likväl
ej sofva. Så snart jag tillslöt ögonen, såg jag gendarmen
komma, ropande: »Vash passport!» eller också förföljdes jag af
polistjenstemän.
Den förut nämde godsegaren från Astrakan berömde
storligen de ryska järnvägarne framför de vesteuropeiska.
»Här», sade han, »kan man känna sig hemma och vara
lugn och behöfver ej utsätta sig för en sådan spänning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
