Note:
Axel Ljunggren is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
uppgiva sig för Honom. Men vad jag har velat säga
är detta, att när Gud vill ödmjuka oss även inför
människor, då är det till stor välsignelse för oss själva
och ofta även för andra, att vi träda fram och giva
oss till känna offentligen. För övrigt, de som Gud har
mött i det fördolda, de komina snart fram med det
nya livets frukter, ty »icke kan en stad döljas som ligger
på ett berg».
På hel överlåtelse följer hel frälsning, men sedan
gäller det att förbliva i denna ställning till Gud.
II.
Ett fortsatt överlåtande.
»Rensa bort, o käre Herre, allt som finns av egenliv!»
Med sorg i hjärtat måste vi många gånger åse, huru
själar, som »kommit igenom» till härlig frälsning och
som kanske även blivit döpta i iden Helige Ande,
hastigt gå tillbaka i sitt andliga liv, för att i många
fali alldeles komma utanför frälsningens råmärken.
Det är ju så, att ej ens de allra djupaste och
härligaste erfarenheter i frälsningen kunna garantera ett
förblivande gudsliv, såvida ej själen är villig att under
vandringen med Gud helt underordna sig Hans vilja
och lämna ut den egna själviska viljan. Detta senare
är ’emot den mänskliga naturen, men vi skola uppnå
detta genom den gudomliga natur, som vi få
del av genom att uttaga löftena (2 Petr. 1:3, 4).
Erfarenheten visar oss, att det är just i den mån som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
