Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutas af densamma. En fisk, som är uppkastad på
landet, torde icke hafva mycket annorlunda känslor,
än en menniska, hvilken man beröfvat tillgång till
luft eller på hvilken man tillsnört luftstrupen, så att
hon förgäfves arbetar med lungorna, kämpar med sitt
bröst efter andan och måste dö af qväfning.
Förskräckelse förlamar lemmarnes rörelser hos
menniskan, liksom hos djuret. Du har säkerligen sett
mången skalbagge, hvilken, så snart den vidrörer din
hand, hastigt stadnar i sitt lopp och ligger liksom död
utan all rörelse. Du tror att detta blott är en
krigslist, att de blott ställa sig så som de voro döda, för
att undgå förföljelse. Men det är troligen
förskräckelsen, som farit i deras lemmar och skakat deras
nerver. Nästan komisk blir verkan af förskräckelsen
hos grodorna, som, då de vid bäckens eller dammens
strand lustigt sjunga deras lilla sång, oförmodadt
öfverraskas af en orm. Med högt uppresta kroppar och
en stirrande glasig blick betrakta de deras fiende, de
uppgifva stundom ett jemmerligt skrik; men fruktan
har förlamat de eljest så snabba benen, de komma icke
från stället, utan låta stilla döda sig af ormen. Den
olyckliga råttan, som kommit under kattens klor och
af denna under en grym lek ännu någon stund erhåller
friheten att försöka lifvets sista språng, skyndar sig
visserligen då och då undan; men den vet icke mera
hvarthän, går osäkert omkring i sin dödsångest samt
känner redan döden i alla lemmar.
Men utom hela kroppens hållning och rörelse
medverka vissa dess delar väsendtligt till att utmärka
djurets själsstämning. Således uttrycka foglarne deras
sinnesrörelser, kärlek och hat, afund och vrede
derigenom att de uppresa fjädrarne, upplyfta och slå med
vingarne, samt uppresa eller utbreda deras stjert.
Lejonet och tigern slå vildt i sin vrede med svansen,
hjorten och renen, hästen och oxen spetsa öronen och
böja dem åt sidan, uppresa dem och lägga dem ned
alltefter som de lyssna, blifva rädda eller vilja öfvergå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
