- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
12

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka nedföllo från träden och som voro af dem
mycket omtyckta; den kom fram, utan att ana något ondt
och föll således i förrädarens klor.» Jaguaren är af
naturen icke bestämd att föda sig af fisk och således
också icke att fiska; men i brist på varmblodigt kött,
smakar honom äfven en kall fiskrätt. Den flera gånger
gjorda iakttagelsen, att fiskarne samla sig då nötter
och frukter nedfalla i vattnet, har i hans redan ganska
ljusa själ fört honom ytterligare till den öfvertygelsen,
att blotta ljudet af en nedfallande frukt torde vara
tillräckligt att locka fiskarne till vattenytan.

Myrlejonet, larfven af en nätvingad insekt, huru
skickligt förstår det icke att röra sig och utveckla
den möjligaste största kraft med sin lilla kropp, som
icke är större än vår vanliga kammarflugas, för att
komma i besittning af sin föda och bortskaffa de
obrukbara lemningarne deraf! Knapt har det utkrupit
ur ägget, så uppsöker det sig redan den för detsamma
ensamt passande sandmarken på ett för väderleken
skyddadt ställe, t. ex. vid en klippa, ett träd eller vid
muren till orangeriet. Larfven sätter nu sin spetsiga
svans djupt ned i marken och uppdrager sina
cirkelrunda fåror, samt uppkastar sanden ur fördjupningen
med sitt flata och spadformiga hufvud, hvars två tänger
utgöra förträffliga skoflar. Snart är en tratt färdig,
hvilkens öfra kant har emot två tum i diameter. Men
nedtill i trattens spets nedgräfver det lilla myrlejonet
sig så djupt, att endast dess hufvudända framskjuter,
hvilken har samma grågula färg, som sanden. Trattens
sidoväggar äro så lösa, att om en myra eller någon
annan insekt kommer på den öfra kanten, nedfaller
densamma tillika med den finkorniga jorden. För att
då ännu mera understödja sandkornens nedrasande,
gör den lilla varelsen några kraftiga stötar nedifrån.
Men fasthåller sig insekten ännu på halfva vägen och
bemödar sig att uppstiga, då kastar myrlejonet ett
fullkomligt damregn på det lilla djuret, så att detta,
alldeles förvirradt, faller ned på trattens botten och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free