- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
45

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förklara de fenomener, som jag blir varse hos djuret.
Och om djursjälen är immateriel, om den är ett
enkelt och odelbart väsende, så kan den efter
kroppens död icke upplösas, icke förstöras; skall
han förgås, så måste han alldeles tillintetgöras;
men denna mening kan jag aldrig antaga. För att
göra det till intet, som allaredan har varelse,
dertill fordras samma Allmakt, som att af intet göra
det som är. Detsamma bör jag också tänka om
menniskosjälen. Han upplöses icke, han förgås
icke; kroppens undergång medförer icke själens;
själen skulle då tillintetgöras; men af ett materielt
väsendes upplösning följer icke ett immaterielt
väsendes tillintetgörelse, likaså litet, som de
partiklar, af hvilka kroppen består, vid dess upplösning
blifva tillintetgjorda. Atnöjes du således, min vän,
att stanna vid den satsen, att själen fortfar att
vara till efter kroppens död, så äre vi, såsom du
ser, fullkomligen ense; men går du ännu ett steg
längre, drager du häraf den slutföljden, att själen
är odödlig, så kan jag icke gifva dig mitt bifall.
Du ser, huru uppriktigt jag handlar. Jag vill söka
förebygga den nyssnämnda slutföljden, på det jag
ej onödigtvis må falla dig besvärlig med min
brefvexling. Denna försigtighet torde dock vara
öfverflödig; ty du inser visserligen lika så väl som
jag, att till odödlighet fordras mera, än blott det
att vara till. Då elden är innesluten uti ett stycke
trä, är han visserligen till, hans partiklar äro till;
men de äro i visst afseende döda, de verka icke,
de lefva icke; då först lefva de, när de sättas i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free