Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Farväl, gosse vid bäcken! Farväl, min första
och enda kärlek! Farväl, min lycka och
olycka! Välsignad vare du, min make!
Välsignad du, min fröjd, mitt solljus, min ande,
mitt allt!»
Och Singoalla tryckte den kyss hon
tänkte den sista på Erlands läppar och
ilade bort.
Utöfver Erlands kinder strömmade
tårar; han vred sina händer och ropade
hennes namn; men hon var borta, och
Sorgbarns kraft fängslade Erland vid stället.
Då utbrast Erland i sådana verop, att
det skar genom Sorgbarns märg. Den lille
darrade och kände sin kraft minskas, sin
vilja slappas, sitt hjärta smälta.
»Sorgbarn,» ropade riddaren, »jag
krossar dig, om du icke svär vid Gud att nästa
natt, hvarje natt återföra mig till
Singoalla!»
»Jag svär,» suckade Sorgbarn, nästan
medvetslös.
»Fort! Återvändom då till slottet,
innan jag vaknar! Jag känner, att din kraft
minskas, att jag snart skall vakna. Skynda
dig! Vi äro annars förlorade.»
Sorgbarn gick med snabba steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
