Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vårt öde står i Guds hand . . .» Med
denne tanke lyfte patern den fasa, hvarmed
olycksbudet först slagit honom, från sin själ,
och andades åter fritt.
»Ja, ni har rätt: vårt öde står i Guds
hand. Fromme fader, vore Sorgbarn, min
munskänk, här, skulle vi lätta våra hjärtan
med en bägare godt vin. Dock, han
infinner sig snart, ty han sköter sin tjenst
noggrannt.»
Och riddaren skådade ut genom fönstret,
ty hans hjärta, som grymt kämpat mot sin
egen känsla, hade nu utan motstånd
öfvergifvit sig åt en sådan tillgifvenhet för
Sorgbarn, att det längtade efter honom hvar
stund han var borta. Denna känsla var
hemlighetsfull och oförklarlig. Visst voro
Sorgbarns ögon speglar för Sorgbarns egen
själ, men likväl förekom det riddaren, som
om ur djupet af dessa ögon blickade två
andra, i hvilka han först med bäfvan, sedan
med lugn igenkände en likhet med
Singoallas . . . »först med bäfvan», ty minnet af
Singoalla var för honom ett hedniskt
minne, genom giftdryckens lekamliga och
vidskepliga sagors andliga verkningar förenadt
med bilder af helgerån, svek, mord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
