- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
148

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den store anden har talat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148 AXEL KERFVE

Där bakom brunno andra träd, som dock alla voro
mindre. Intet syntes ha blivit gjort att dämpa denna
eld. Med rödskinnens vanliga lugn lät man det brinna
och skulle väl inte heller kunnat göra mycket för att
hindra detta.

Värmen gjorde, att törsten alltmer började bränna
Sams läppar. Och där såg han källan, som redan var
honom så välbekant — och i vilken Johnny under
slagsmål med den andre ladronen blivit doppad.
—-Om han vågat skulle han försökt sig på att rulla sig
dit i stället, men fruktade att han för det försöket
kunde komma åter till den farliga grottan.

Vid källan sutto dessutom några rödskinn, som voro
mer grant befjädrade än de andra, och han tyckte sig
i några av dessa igenkänna dem, som i stallet på
Iron-side hade omgivit d:r ,Wood.

De sutto där helt allvarliga och tysta med
uppdragna knän, som rödskinn pläga göra det, och deras
långt efter ryggen hängande fjäderbuskar av färggranna
örnfjädrar vajade sakta i värmedraget från det stora
bålet, som helt visst föreföll dem mycket behagligt.

Plötsligt blev det en allmän rörelse. De sittande
männen vid källan reste sig, och de andra rödskinnen,
utom några, som ännu höllo vakt över Sam, skyndade
fram och ställde sig i halvkrets kring de förnämare.

Nu hördes åter apachernas hemska stridsrop där
nere i dälden, som med den sjunkande elden från
barrancans högre delar blivit lagd alltmer i mörker.

Men ur detta mörker framträdde ett verkligen
mycket ståtligt skådespel, under vilket larmet stegrades till
höjdpunkt.

Där kom en flock ryttare med ännu grannare
fjäderbuskar än männens vid källan, ryttare, som sutto
liksom fastgjutna på sina hästar. Och i täten för dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free