Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En farlig tillflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 119
och inte minst med den där, som endast, tack vare
mig, inte kunde bussa på oss sheriffen. Och ändå visste
ni, att det kan hänga på ett hår att vi åka fast hela
bunten.
— Felet är ditt som alltmer knusslar med
betalningen, fräste Conny, i det han nappade efter en
annan viskyflaska, som stack upp ur korgen bredvid
ledaren, vilken blixtsnabbt fick ett fast grepp om den
törstiges hand och röt, nu alldeles ursinnig och i det
han fick upp revolvern samt riktade den mot Conny:
— Inte en droppe mer på den här sidan
barran-can ... Du är för resten redan full som en kaja.
— Sa du kaja?
Conny hade rusat upp och höll nu även han en
revolver fix och färdig att vilken sekund som helst
fyras av.
I samma stund hördes en röst ropa till:
— Håll an där, boys!... Ugglor i mossen!...
De båda revolvrarna sänktes. Men de båda andra
fortsatte för brinnande livet. Det var tydligt, att de
nu varken hörde eller sågo.
I en blink hade Sam uppfattat situationen. Även
han hade åter hört ljudet av hästtrav där nere åt
samma håll som dessa äventyrare kommit. Men det
var med oro han tänkte på, att det kunde vara
Cari-chico med Långe Bob, hur efterlängtade de än voro.
Och redan hade de andra hört dem.
Nu hördes ett rop från de stridande.
Med en vild ed syntes den, som man kallat Johnny,
tumla baklänges ned i den ganska djupa källan.
— Hitåt, Sebastino! ropade den blödande
taffel-täckaren. Hit med en remsa charpi! Jag tror, att...
Mer fick han inte fram, förrän han sjönk ned på
vallen med båda händerna tryckta mot halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
