Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I posaderons våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 111
mod. Kanske att man redan denna dag kunde spränga
i väg från detta allt annat än behagliga ställe, med
dess mängd av giftiga ormar, som gjorde att han nu
inte ens vågade slå sig ned.
Ännu måste de ridande dock vara ganska långt
borta.
Ljudet, som steg uppåt berget, hördes vissa
ögonblick rätt svagt. Kanske var det några ryttare, som
inte alls ämnade sig åt det här hållet, började Sam
att misstänka, i det han sökande kastade sin blick
uppåt en jättestor taxodium, så kallad mexikansk cypress,
som stod där invid källan i en dunge av flera dess
ståtliga kamrater.
Kunde han komma upp i detta träd, skulle han
kanske känna sig säkrare, åtminstone för ormarna.
Där kunde han också få en bättre överblick av trakten
och i god tid se, om det vore några som närmade sig.
Men nu var det just konsten att komma upp för den
tjocka stammen, som han inte på långt när förmådde
omfatta.
Då kom Sam att tänka på den långa linan eller
lasson, som han i många varv hade lindad kring livet.
Och nästa sekund hade han behändigt slungat den i
linans ena ända varande blykulan kring en av trädets
grenar.
Att med hjälp av denna lina praktisera sig upp
bland de väldiga och lummiga grenarna gick för Sam
som en dans. Och där uppe kunde han sedan inrätta
sig riktigt bekvämt samt åtminstone inte behöva frukta
ormarna.
För att också kunna få vidsträckt utsikt hade han
klättrat upp nästan till trädets topp. Och den mödan
belönades verkligen. Utsikten var helt enkelt storartad!
Snart fick han emellertid annat att tänka på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
