Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I posaderons våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 107
en del järnvägslinjer, bl. a. Mexican Central-llnjen,
som med sina ganska usla vagnar leder ned till
huvudstaden och till hamnstaden Vera Gruz. Men från den
punkt, där Sam nu befann sig, var denna bana ganska
avlägsen.
Kanske skulle man sedan kunna ha någon nytta
av densamma, men tillsvidare var det att begagna sig
av långt primitivare medel, ja, de enklaste och
naturligaste, såsom nu denne indianske budbärare skulle få
tillfälle att visa.
Med en innerlig önskan att han måtte lyckas, gav
Sam åt löparen Carichico ännu några instruktioner
samt bad honom väl se upp, ty i annat fall visste Sam
verkligen inte, hur han skulle kunna komma från denna
plats till mindre vilda mexikanska trakter.
Solen hade knappt hunnit höja sig över
horisonten, när Carichico började löpa och det var verkligen
med en viss känsla av ängslan, som Sam såg honom
försvinna in i den djupa hemlighetsfulla urskogen.
Nu var han på nytt ensam och överlämnad åt sig
själv med ett litet munförråd av tortilla, men så
mycket rikligare tillgång på vatten, som han bara hade att
hämta upp ur den i närheten belägna källan med dess
kristallklara flöde.
Dagens timmar som blevo den väntande mycket
långa, kunde han inte kontrollera annat än efter solens
gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
