Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Domaredansen och de onda andarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 87
Mannen, som äntligen hunnit lugna sig, då han
såg, att han ju inte som han fruktat råkat ut för någon
rövare, svarade slutligen på bättre spanska än Sams:
~ Ni är i närheten av Paso del Norte...
— I så fall, hur långt kan jag ha till haciendan
Ironside?
Vid denna fråga kastade tarahumaren en lång,
sökande blick på Sam, innan han svarade i tanke att
denne var en escucha eller scout.
— På andra sidan den stora floden...
— Menar du Rio Grande del Norte?...
— Si, sefior!... För att komma hit från
lexas-sidan måste du hava passerat floden.
— Nå, det har jag kanske också. Menar du
således, att jag nu skulle vara i Mexiko?
— Si, senor, i Mexiko ... Men vet du inte själv,
att du passerat gränsen? kom frågan med en ny
undrande blick. Du måste ju träffat de stränga
tullmännen och gränsridarna.
Detta om gränsridarna tilltalade Sam alldeles
särskilt. Kanske skulle han av dessa kunna få den hjälp,
som han sökte. I så fall hade han ju gjort ett riktigt
fynd, och den äventyrliga natten ändå kunnat bli till
någon nytta.
Men nu ville han först höra, vad denne fredlige
indian kunde veta om apachernas senaste anryckning
mot de vita vid gränsen. Och han sade utan någon
lång omskrivning rakt på sak:
— Det är Silverormens folk, som drivit mig hit.
Med knapp nöd har jag kunnat rädda mitt liv.
Tarahumaren hade vid dessa Sams ord ryckt till
som om den fruktade stått över honom med
skalper-kniven.
— Den tjutande Vargens son? ~ Silverormen? efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
