Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den sista tändstickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 AXEL KERFVE
Hur han än letade vid skenet av en osande lampa,
som han måste tända, emedan det nu var alldeles mörkt,
kvmde han inte finna dessa revolvrar, vilka dock
kanske när som helst kunde behövas.
Denna upptäckt just nu var allt annat än lugnande.
Och någon annan förklaring till deras försvinnande,
än att de blivit honom frånstulna, kunde han inte
finna.
Men av vilken orsak? Här på detta ställe, så gott
som i vildmarken och bland äventja-are, som man
alltid måste vara på sin vakt emot, blev förlusten
särdeles kännbar, även om det nu inte alls skulle bli något
nappatag med de vilda apacherna, som man dock säkert
lättare kunde komma till rätta med än med de
mexikanska äventyrarna, vilka alla huvudsakligast levde på
rov och skälmstycken, och för vilka ett människoliv
betydde mindre än intet.
Ställningen syntes verkligen bli alltmer ohållbar.
Man finge dock hoppas, att man i alla fall skulle
kunna draga sig ur spelet utan något nappatag med
varken indianerna eller de spansktalande skälmarna, ja,
att överlista dem, om inte annat hjälpte.
Med bibehållandet av ett åtminstone skenbart lugn
kom han åter in till sin svenske väns hustru, som
nervöst gick där av och an på det allt annat än rena
golvet.
Genast hon åter fick se honom utbrast hon:
— Hur mörkt det nu än är, måste vi härifrån.
Alltid kunna vi komma min man närmare. Här
stannar jag inte många minuter till.
Hon gick fram till dörren, som ledde ut till den
långa korridoren.
Denna var kolsvart. Och allt var t^^st där som i
en grav, en tystnad så mycket mer beklämmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
