Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Ett möte i Storskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även en skogsförvaltare kan skjuta bom, om han
vill — springer ni efter men låtsar snava och vricka er fot.
Efter en stund linkar ni emot hemmet och lämnar mig
åt mitt öde. Ett sådant förfarande skall ingiva
banditen förtroende för mig. Han skall i mig se en
förföljd kamrat, och därmed är min avsikt vunnen.
— Men, invände skogsförvaltaren, ni inlåter er därmed
på ett mycket farligt företag.
— Kanske, men jag har varit i större fara än så,
och ändå kommit lyckligt undan. I alla händelser
tror jag att jag på detta sätt lättast skall finna
lösningen på den gåta jag söker.
Skogsförvaltaren, som hade en snabb uppfattning,
var genast inne i saken och nickade bifall. Därmed
sattes spelet i gång. Alf Grane tog ett jättesprång åt
sidan och ilade därefter, snabb som en hjort, i riktning
emot rishögen. Ett skott small, men det hindrade
inte farten. Hr Mörcke satte efter, men snavade över
en trädrot och föll. Då han svärande reste sig såg man
på haltningen att han vrickat foten. Efter en stund
begav han sig linkande på hemväg, undrande i sitt sinne
huru detektivens djärva företag skulle avlöpa.
Då Alf Grane tog ett språng över rishögen föll han
så gott som mitt i famnen på en karl med gråsprängt
helskägg och en verklig bovfysionomi för resten. Han
förstod genast att det var »Kniven». Nu gällde det
att vara inne i sin roll.
— Blev du pepprad, kamrat, frågade Kniven. Alf
Grane tog ordet »kamrat» som ett gott tecken för
framgången av sin plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
