Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hunnit vakna, varit uppe på Pellasgården för
att efterfråga hennes befinnande. O, det var ett
så glädjefullt bref — Karl-Olof måste själf läsa
det! — med hälsningar från Liss-Inga och från
Anna, den kära syster Anna, som blåst nytt lif i
den slocknande lilla människognistan och nu
inberättade, hur Liss-Inga för hvarje dag blef allt
större och duktigare.
Och, som det nu led, kom också den andra
stora öfverraskningen, diktarbrefvet som Karl-Olof
bar vid barmen. Det höll dock på att bli för
mycket för Martha; den bleka gryningsskyn på hennes
kinder flammade till som af själfva solens
frambrytande eld, ögonens källor vidgades till djupa
brunnar. Hostan ansatte henne, riste under ett
par minuter hela hennes gestalt, men den lilla
volymen släppte hon icke. Med bägge händer
höll hon den tryckt till sitt bröst, och hur det var,
tycktes det som om den lindrade. Angriparen
lossade sitt grepp, hon fick åter lisa och luft och
föll, flinghvit, men glimmande ljus, tillbaka mot
kuddarna.
Karl-Olof, som under det häftiga anfallet ej
längre kunnat bemästra sina tårar, förtviflad
framstammat smärtskärande kärleksord, rådlös smekt
hennes panna, hennes lemmar, var då nästan mera
förbi än hon. Snyftande sjönk han på knä vid
hennes sida, grät länge och lidelsefullt med
hufvudet borradt i filtens veck — brännande, men
befriande tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
