Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodnadsflamma, som emellertid strax släcktes i en
klingande skrattkaskad. För öfrigt var det rätt
och lagom åt dem, som hade trott honom så
enfaldigt lättlurad! —
När Karl-Olof vid sextiden steg in i Sten
Stålfelts arbetsrum, flammade en språksam
torrvedsbrasa ur den stora öppna spiseln vid den
framspringande ateliermuren, jagade böljor af flackande
ljus pfver golfvets nötta tiljor och skrattade till
i små röda glimtar bland mahognimöblernas
bronsbeslag borta i de skumma hörnen. Det var
förtrollande att komma in i ur den mörka
novemberkvällen, som tutade och piskade med isiga
snökorn efter älfstråket, och Karl-Olof gick också raka
vägen fram till den susande ässjan och gnuggade
sina stelnade händer varma med vällustigt behag.
Sedan de första hälsningarna växlats och
Sten placerat vännen i en bekväm stol framför
elden, kastade han sig, sin vana trogen, midt in
i frågan.
»Vi måste ge ut en tidning, Karl-Olof! Kan
du hjälpa mig att få en tidning i gång?»
Sten hade blifvit på vandrande fot, som
alltid då någonting lifligt sysselsatte honom, och
stannade nu med händerna under rockskörten och
uppfordrande blickar framför Karl-Olof.
»En tidning — en tidning,» upprepade denne
förbluffad.
»Ja, just en tidning, ett folkblad, förstår du,
en hederlig och rejäl själaspis för allmogen rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
